Berättelserna – LÄSA

UPPBROTT – NYANLÄNDA

Djupt under tallens rötter har tomtarna sitt bo
Där har de levt sen alltid i trygga tomtegrop
Men plötsligt hörs ett dunder som ruskar deras loft
och hemfridens aromer förbyts i skräckens doft

En stormvind sliter sönder det träd de gjort till sitt
och taket över boet rivs bort och faller fritt
-Det rasar! Spring för livet! Beordrar Tomtefar
Men Tomtemor hon skriker: -Vi måste stanna kvar!
Vi ropar på de människor som alltid vart vårt stöd
Vi tomtar har ju alltid hjälpt människorna i nöd

Men människorna är borta, har flytt från tall och gran
och tagit med sig flyttlass och framtid in till stan
Och trots att skog och mark är en tomtes sanna värld
så river de sitt läger, mot stan går deras färd
Sin sanna plikt – den känner var tomteindivid:
Att va´ med sina människor i både rum och tid

Nu är de nyanlända som främlingar till stan
De tar de första stegen mot livet som urban
Men tomtegryt att bo i finns ingenstans att se
– en papperskorg de hittar och värmer en kopp te

BYTA STIL  

Djupt under tallens rötter dras rottrådarna opp
För tomtarna har livet på landet nått ett stopp
Ty människorna är tomtarnas stora ändamål
Förutan dem blir tomtar som sytråd utan nål 

De packar sina saker men inser ganska snart
att nästan allt de äger de måste lämna kvar
Då börjar de att gråta för var och en av dem
Har nåt de vill ta med sig ifrån sitt gamla hem

De lämnar sina sängar av mjuk och dunig mossa
De lämnar leksaker och sina älsklingsklossar
De lämnar gjutjärnsgrytor och tunga spett och yxor
Och kantarellhattar och ängsullsbyxor

Vi vill ej skämma ut oss, vi måste byta kläder
Vi vill se ut som andra, som bor i stora städer
Men alla smyger med sig, i största hemlighet,
Ett minne ifrån skogen som ingen annan vet.

På vägen emot staden så hittar de ett spår
En ensam tappad vante på stigen där de går
– Nu vet vi hur de klär sig i detta nya land
Dra vanten över kroppen och för dig som en hand!

LEKKAMRATER   

Och våra bästa grannar bor oppe på ett tak
Vi klättrar hela vägen ditupp från en kloak
Där leker vi med duvor och kajor och nån trut
och hoppas apparatbarnen också tittar ut
Vi leker att det brinner med Rökdetektorns barn
Sen hoppar vi ikapp med dom ner till trottoarn
Vi hoppar bock på varje Parkeringsautomat
Och spelar sedan brännboll med barnen Termostat
I blindbock binds vart öga på vår Trafiksignal
Tills lustiga trafiken gör glad saltomortal
En match med fjärrkontrollen det är rolig sport
Vi siktar på oss själva –  sen klickar vi oss bort!
Men vill vi sedan skratta vi gå till hemlig vrå
och kittlar där varann med elektriskt tandborststrå
Och bäst av allt är lego som byggs på alla sätt
Men endast tomtebarnen kan bygga lego snett  

VATTEN

Att finna drickbart vatten är inte lätt i stan
För tomtarna har aldrig hört talas om en kran
De längtar att få plaska och stänka, ösa, hälla
Men finner inte skymten av minsta lilla källa
Var badar alla andra? Då hittar de en flaska.
De tömmer i en potta och barnen börjar plaska
Men fy! Det sticks och kliar, de flyr från denna pöl
Och aldrig nånsin mer vill de tvätta sig i öl

Och regnvattnet är giftigt, fontänen full av slam
Nån dagg står ej att finna på gatunätets dammm
Då finner de sin källa, ett frodigt träd i parken
som sträcker sig mot himlen från asfalttäckta marken
Runt lövad gren de binder en påse riktigt tätt
Och ner i påsen droppar det dagg i skvätt på skvätt

 

ÖVERKÖRD OCH RÄDDAD 

En morgon leker barnen bland rännstensskräpets fynd
Att slänga dessa saker det vore mycket synd!
Men runt ett hörn så dånar ett jättemonster fram
som vid sin framfart suger upp både skräp och damm
Och innan tomtebarnen ens hunnit vända om
Har monstret sugit i sig den minsta utav dom

Men tomtebarn är smarta de vet hur man får stopp
på motordrivna monster – man trycker i en propp
i avgasrörets mynning så monstret hostar till
och snart står sopmaskinen bedövad tyst och still
Den stackars förarn skakar för aldrig nånsin förr
har hen sett tomtar klättra och klänga på sin dörr
-Släpp ut vår syster genast! Vi måste rädda henne fort!
Och barnen tvingar förarn att öppna monstrets port

Den överkörda nissen är fransig, svedd och stel
men tomtemor hon får den att vakna pigg och hel
För tomtemor hon lindar sitt dödligt klämda barn
med tomtekraft som laddats i hennes läkegarn
Nu blir hon själv smått trasig och fransig hennes fåll
men hon får barnet levande lyckligt i behåll

Och sopmaskinschauffören förvånas och blir sen
en hängiven supporter och trofast tomtevän

 

TRE FÖRÄLDRAR
En vante som blir hittad kan bli en tomtekofta
Där inne känns hur människan som ägde vanten doftar
Med vittringen i näsan så börjar tomten spana
Den söker ivrigt efter sin människoskapta ana

När tomtebarn ska födas behövs det tre föräldrar:
Ett tomtepar kan inte få tomtebarn helt själva
Det måste till en människa som bidrar med en cell
Den mänskliga föräldern gör tomten speciell

Så därför måste tomtar, som inte vill dö ut
Slå människorna följe till tidevarvens slut
Och människan måste också ha tomtar nära sig
Så människoanden motstår förintelser och krig

För tomtebarn är livet en treförälderjakt
En saknad efter anor, en längtan till kontakt
Men människorna själva vet sällan om de barn
Som spinner deras själ in i evighetens garn

De känner blott en tomhet, de fyller den med trams
och prylar skvaller dumhet och flyktigt prat och flams
Men plötsligt kan en människa på språng på trottoarn
Bli stående, med blicken, i ryggen, från sitt barn

 

GUGGLEMOR

Till skolan på ett hustak ska alla barnen gå
Och tomtemor hon säger till sina äldsta små:
Nu ska ni lyssna noga för Google-Mor är klok
Hon känner hela världen och talar som en bok

Och tomtemor hon niger: – Ack kära Guggle-Mor
Att bli så klok som du det är målet att bli stor
Och Guggle-Mor hon synar de små från tå till topp
Hon ser med röntgenblick genom varje tomtekropp

Så sätts de små i skolan som visst är världens tak
De kommer ifrån sopkorg och rännsten och kloak
Antennbarn, radarungar och alla nissar små
De sitter där i rad och hör mycket noga på

– Och Guggle-Mor hon lär oss att tyda stadens sus
Vart motorfordons varvtal och ventilatorns brus
Och bromsars glada gnissel och väktarns djärva skott
Att akta oss för börsfall och sluga strömavbrott

-Ja allt i hela världen hon lär oss namnen på
Att alla apparaternas manual förstå
Att koda våra appar och mäta bredd på band
Gör alla nissar vuxna i ett och samma land

 

MATA VARANDRA
Det är en gammal sed att ge tomtar gröt på fat
Men stadsfolk har glömt bort att ge kärlek genom mat
I papperskorgen landar det dyra föremål
Men aldrig nånsin gröt i en varm och handgjord skål

För tomtar är det självklart, om livet ska bestå,
att mata alla andra, och varann, så gott det går
Och alla ger tillbaka i gröda eller kött
Man kan med ömsint gåva bli ömsesidigt mött

Vem matar de urbana? De matar egen mun.
De dricker tanklöst vattnet men tackar ingen brunn.
Små tomtebarnen hungrar och magen värker svårt
Allt gott och fint är andras men ingenting är vårt!

Så ut på stadens asfalt går alla tomtebarn
Med handen, kupad, sträckt, och på knä på trottoarn

När tomtefar får se dem han lyfter näven vred
– Att tigga är skam som jag alls icke vill se!
Han sliter dem på fötter och borstar deras knän
Ur nissefickan trillar den fulla portmonnän

– Att giva det är stort, det har du alltid sagt!
Att ge folk chans att ge, är inte värt förakt!
Men tomtemor tar ordet med stor auktoritet
– Vi tomtar har ju urgammal hantverksskicklighet

Vi köper nya verktyg och skapar något nytt!
– Och byter det mot risgröt!
– Och säger Bytt är Bytt!
-Och bjuder alla dom som är pankare än vi!
Det gillar tomtar bättre än tomtetiggeri.

 

VINTERMÖRKER 

Men kvällarna blir mörka och TV:n lyser klar
den blickar ut på barnen så underlig och rar
Och barnen ser tillbaka med fingrarna i mun,
tills sena Aktuellt lyckats vyssja dem i blund

Där bor så många gubbar bak glansig jätteskärm
De kommer fram och dansar ibland som i en svärm
Och tomtebarnen tycker det är en ryslig tur
Att allt kan låsas in i en sådan liten bur

Ty ute är det frostigt och långt till närmsta vän
Och tänk så mycket faror som lurpassar på en
Men TV:n glimmar sällsamt med munter färgkontrast
Och skulle det bli hiskligt så knäpps den av i hast

 

VAD ÄR EN RIKTIG TOMTE?

Är du en riktig tomte? Så frågar en polis
Har du nån id-handling, nåt födelsebevis?
En riktig äkta tomte har skägg och tomteluva!
Ska inte tigga skruv på Clas Ohlson eller Jula!

Vem är jag? undrar tomten och börjar bli nervös
Kan jag va riktig tomte och ändå papperslös?
Vem är jag? undrar tomten ocj hamnar i en kris
Går sen med passansökan till stadens passpolis

När är du född? Var bor du? Fyll i på raden här.
Men tomten fattar inget av detta formulär
Den fyrahundraåriga tomten ej förstår
Vad vitsen är med pass – som går ut om tio år!

Så mycket pappersmöda och så stränga direktiv!
För blott ett ögonblick i en tomtes långa liv

STJÄRNHIMMELN I STAN
I stan är nattens himmel ej svart med stjärnor på
Nej himlen är i stadsnatt som alla katter – grå
Hur ska man hitta hem och hur ska man hitta bort?
Om inga stjärnor lyser och ger en trygg support?

Vi gör vår egen himmel precis som den vi känt
Och stjärnbildskartan lyser när hemljuset är tänt
Och nu, barn, ska ni lära var stjärnas position
Så ni kan ledas i er värld av er himmelska vision

One Comment

  1. Pingback: Se upp för sopmaskinen! | Tomte Urbanen

Kommentera